bonnieraven

Satt och pratade med en vän på msn.

Självklart berättade jag om lyckan att Sallie liten ska få pröva ett liv hos ett par kompisar.
Men h*n kunde inte förstå hur jag kan lämna henne i ett nytt hem.

Jag ska göra klart för er, det var aldrig meningen att jag skulle ha Sallie.
Hon placerades hemma hos Camilla i sommras.
Tyvärr trivdes hon inte där, och samma dag jag flyttade upp hit så "byte" jag och Camilla katt.
Hon tog Nellie en kattunge som vi räddat från ett vanvårdsboende.
Medans Sallie fick komma med oss. Thats it.
Camilla försökte verkligen med henne, hon älskade henne och gav henne allt.
MEN Sallie hade redan bestämt sig för att ligga uppe på frysen från första början och inte komma ner och få kärlek.
Dock kunde det hända att hon va nere och kelade. NÅN gång.

Jag försökt att hitta hem till henne. 1 gång har hon legat ute på Eniro.se.
Folk ringde, folk kom och träffa henne men ingen ville ha henne.
Vilket jag inte kan förstå, då hon är världens goaste katt.
Nu har Sallie kanske världens chans att få bosätta sig i ett kärleksfullt hem där hon blir ompysslad som en riktig prinsessa som hon behöver.

Mina omplaceringskatter skapar jag aldrig kärleksfull kontakt med, sjävklart så gosar,leker och matar jag dom som viken annan katt som helst.
Men för att det inte ska bli svårare vid en omplacering skapar jag inte den kontakten man får med sina djur.
Sedan för att det ska bli enklare för katterna med, vid flytt. Blir inte lika svårt för dom att lämna "matte".

Många i min omgivning har svårt att ta detta. Men det är så det ligger till.
Jag knuffar heller inte undan några av mina djur. Självklart ser jag dom som mina.
När folk frågar hur många djur jag har, ja då räknar jag även med mina omplaceringskatter.
MEN, brukar även säga, att X är en omplaceringskatt. Åh får då ställa mig och förklara vad en omplaceringskatt är.

Jag skulle aldrig göra så något av mina djur mår dåligt.
Dom är mitt allt, och jag ser till deras bästa.
Om jag så måste leva på "nudlar" en månad så ska mina djur ha det bästa.

Sen har vi detta angående min jävla vikt som är så viktigt för visa.
Jag är GLAD att jag gått ner i vikt, men jag självsvälter inte.
Har haft mycket problem med min mage det senaste året.
Vilket har gjort att jag inte kunnat äta som jag ska. Åh det har satt sina spår.
Jag vill inte gå upp i vikt igen, men jag äter ÄNTLIGEN som jag ska igen.
Försöker tänka på vad jag äter och mår bra av detta.
Men som sagt, jag självsvälter inte, jag äter 2-3 ggr om dagen och njuter av det.



Sen har vi min pappa.
TÄNK er jag ska träffa människan som LÄMNADE mig.
Som jag har haft såna otroliga problem att släppa.
Gjort min ungdom till ett rent jävla helvete, med dumma saker och annat..
Jag mår BRA över att jag äntligen ska få träffa min pappa.
Få träffa honom, få KRAMA om honom.
Höra hans röst, bara få vara med honom och få känna mig trygg? igen.
Känna denna jävla saknad försvinna. Kanske kommer det göra mig mer stabill?

Åh min jävla flytt IGEN.

Kan ni bara slut tjata på mig att jag ska flytta tillbaka??????
Ska det vara så svårt för er att fatta att jag trivs här?
Mår bra här !!!!!!!!!
Vill inte tillbaka till Västerås, aldrig någonsin.
Självklart hälsar jag på, när jag kan.
Men jag har ett hem, ett liv, djur.

SLUTA TJATA !!!!!!
Jag kommer inte tillbaka. Sätt er på tåghelvete och hälsa på istället.
FAN !